I ett allt råare samhällsklimat kämpar Läkare i Världen och dess generalsekreterare Eliot Wieslander för utsatta EU-medborgares och papperslösas rätt till vård. För denna artikel har Allierad intervjuat Eliot för att få reda på vad som gör att Eliot engagerar sig i mänskliga rättigheter, hur han ser på dagens samtalsklimat och vad som måste göras för att få fler människor att delta för allas vår rätt till hälsa.
För Eliot Wieslander har engagemanget för mänskliga rättigheter alltid varit en stor del av hans liv. När vi frågar Eliot om hans arbete i just Läkare i Världen förklarar han att engagemanget för vårdfrågan är ett resultat av flera saker, men att det är några händelser som har avgjort. 2014 hjälpte Eliot en gravid kvinna från Rumänien som satt utanför Konsum. Hon hade planerat att föda utomhus och det var då Eliot insåg hur otillräcklig den svenska sjukvården är.
– Innan trodde jag ändå att jag hade lite koll och tänkte att ingen skulle behöva göra det i Sverige men när jag försökte hjälpa henne så visade det sig att jo så är det faktiskt, om du är en utsatt rom i Sverige så kan det betyda att du får föda barn bakom Konsum, säger han.
Denna upplevelse gjorde att Eliot sökte sig till Läkare i Världen, en människorättsorganisation som driver frågan om rätten till vård och hälsa genom bland annat vårdinsatser, psykosocialt stöd och juridisk rådgivning.
Genom sitt personliga engagemang och sitt arbete i Läkare i Världen kämpar Eliot för att allas rätt till vård ska bli en större samhällsfråga, samtidigt som han oroas över hur det svenska samtalsklimatet mer och mer går ifrån normerna för ett öppet samtal. Han menar att det är viktigt att vi håller samtal på en god nivå för att kunna driva rätten till vård och mänskliga rättigheter i allmänhet.
– Om det inte ens går att prata om rättigheter utan att hotas så kan man inte ha ett demokratiskt samtal, vilket inte gynnar någon i slutänden. Så det handlar inte bara om att propagera för en viss åsiktsposition utan det handlar egentligen om ifall vi ska ha något samtal och demokrati överhuvudtaget, förklarar Eliot
Utöver begränsandet av det demokratiska samtalet menar Eliot även att det finns mer specifika utmaningar inom kampen för allas rätt till hälsa. Ett stort problem enligt Eliot är att stora delar av vårdpersonalen inte vet hur de ska förhålla sig. Ett exempel är att lagen om vård av papperslösa säger emot hälso- och sjukvårdslagen som fastställer allas jämlika rätt till vård. Men han menar också att det går att vara allierad i den situationen:
– När du möter en annan människa, till exempel när du sitter där i luckan så fråga dig själv ’okej, mitt arbete är att se till att folk får bästa möjliga vård, hur ska jag göra?’ och så försöker du tolka personen välvilligt för att du ska bidra till att alla människor får vård efter behov.
Eliot understryker att om den svenska vården drevs av ett rättighetsperspektiv så skulle vården inte bara bli bättre för medborgare utan också se fler lösningar och möjligheter när det kommer till att ge vård till EU-medborgare och papperslösa som gör det bättre för alla.
Just rättighetsperspektivet beskriver Eliot som centralt för Läkare i Världen och deras arbete. När vi frågar honom om hur organisationen arbetar med att belysa och föra fram patienternas röster förklarar han att rättighetsperspektivet gör att personerna som kommer till Läkare i Världen för vård och stöd ses som subjekt.
– Jobbar man rättighetsbaserat så måste man sätta rättighetsbäraren i centrum och då får det vissa följder för hur man jobbar. Om man gör det på riktigt så får det ett antal konsekvenser och en utav dem är att man ser rättighetsbäraren som ett subjekt och någon som kan agera i sitt eget liv och vår roll då blir att försöka stötta och hjälpa och främja den egenkraften, den egenmakten.
Eliot menar att det även handlar om ren medmänsklighet och förklarar att han och Läkare i Världen ibland möter människor som de inte kan hjälpa, men att det är viktigt att i varje sådant möte ändå möta den personen som en rättighetsbärare.
Och det kanske är just det universella rättighetsperspektivet som gör att Eliot inte vill kalla sig för en allierad när han pratar om sitt engagemang för mänskliga rättigheter. Istället förklarar han det så här:
– När jag jobbar med mänskliga rättigheter, då handlar inte det om att jag jobbar för någon annan människa utan jag jobbar för ett oss och det är ett oss där jag ingår. Min förståelse av mänskliga rättigheter som universella och odelbara innebär därför att om du inte har mänskliga rättigheter så har inte jag mänskliga rättigheter heller.
För att fler ska engagera sig i rättvisekamper en kanske inte själv berörs direkt av menar därför Eliot att vi behöver skapa oss en positiv spiral där vi förväntar oss att kunna få hjälp av andra.
– Tanken på ett gemensamt samhälle, ett oss, betyder att vi kan förvänta oss att bli hjälpta av en främling. I den förväntan ligger det också att en främling kan få hjälp av mig. Och där är det inte så svårt att engagera sig utan det handlar om att bestämma sig för att i de sammanhang där jag kan göra en positiv skillnad för sammanhållningen i samhället så kommer jag att göra det. Det kan alla göra, säger Eliot.
I samtalet med Eliot trycker han på vikten av det gemensamma engagemanget och att vi alla kan och måste engagera oss för mänskliga rättigheter. Det menar Eliot också innebär att vi måste fokusera på lösningar, inte bara problem och att vi måste försöka se på vilka framsteg som redan har gjorts.
– Vi kan ju aldrig mäta oss efter vad som nu återstår, vi måste ju mäta oss utifrån vad vi har gjort.
Där menar Eliot att civilsamhället har en viktig roll i att försöka utforma uppdrag så att fler kan engagera sig. Meningen är inte att en ska göra allt utan att fler människor skapar ett engagemang som man kan hålla uppe långsiktigt.
Hur skapar man då ett långsiktigt engagemang? Som en sammanfattning frågade vi Eliot om hans bästa tips för att börja engagera sig och Eliot menar att det är viktigt att:
1 Börja i det lilla.
– Börja med ditt. Börja med att köpa ekologisk mat, tänk över dina vanor, hur du möter andra och inte bara i din egen isolering utan i samtal med andra, förklarar Eliot.
2 Inte vara tyst.
– Det enda ondskan behöver för att vinna är att de goda är tysta, det ligger väldigt mycket i det, säger han.
Eliot fortsätter med att säga att det inte behöver vara så att man reciterar Martin Luther King utan att man till exempel säger till tanten som sitter i fikarummet och säger rasistiska saker att man inte håller med om den människosyn såna uttalanden leder till. Eliot säger att han förstår att det är mer konfrontativt men han menar att det är viktigt att inte bli en del av normaliseringen och att ”man inte alltid måste säga ifrån men att man måste göra det ibland.”
3 Engagera sig i en organisation.
– Var tydlig med dig själv och välj en organisation eller en fråga där du känner engagemang. Sedan frågar du dig själv: Hur mycket utrymme har jag i mitt liv utifrån att jag måste räcka, utifrån att det här måste vara långsiktigt? Och så går du in i organisationen med den bilden, säger Eliot.
Han förklarar att det blir strul för alla med personer som tar på sig ett stort uppdrag som de sedan inte har tid för. Därför menar han att det inte är något dåligt om en person från början är medveten om hur mycket tid personen kan lägga i organisationen och är tydlig med det eftersom organisationen uppskattar alla som faktiskt lägger ner tiden på att engagera sig, oavsett hur stor den tiden är.
/Linn Berggren