
1984 rasade den stora gruvstrejken i Storbritannien. Kampen stod mellan gruvarbetarfacket och Thatchers högerregering. Strejken pågick under nästan ett år med över 100 000 strejkande som även kämpade mot polisbrutalitet. Det var dock ovanligt få polistrakasserier under Pride sommaren 1984. Då insåg gayrörelsen att det berodde på att polisen hade fullt upp med att krossa gruvarbetarstrejken. Idén om att visa solidaritet föddes; gruvarbetarnas och de homosexuellas kamp hörde samman.
Organisationen LGSM (Lesbians and Gays Support the Miners) bildades. Aktivisten Mark Ashton förklarade varför de stöttade gruvararbetarna: ”De går ner i marken och gräver fram kol som skapar elektricitet som gör att gaymänniskor som oss kan dansa till Bananarama till tre på morgonen.” Gruvarbetarna tackade genom att ta täten i 1985 års gaymarsch i London. Ett tydligt och starkt ställningstagande där två förtryckta grupper allierade sig med varandra.